För Perttu Perälä är jordbruket full företagsverksamhet

För Perttu Perälä är jordbruket full företagsverksamhet

I fjol var det endast 21 unga jordbrukare som ansökte om startstöd i Österbotten och Mellersta Österbotten. Startstöd kan beviljas personer under 41 år som inleder sin jordbrukarbana för första gången. Perttu Perälä, 25, från Laihela kommer att ta över Naskali gård i februari, då hans far Jouko upphör med jordbruket och gården övergår i Perttus ägo. Han blir den tolfte bonden på gården. Perälä oroar sig inte över att stiga i husbondens stövlar, han påstår att han gillar utmaningar.
– Rätt länge har det varit klart att jag kommer att ta över gården, även om både jag och min lillebror Sampsa lekte lika mycket med tramptraktorer i barndomen. Ibland funderade jag på om branschen är rätt, men sedan sökte jag in till en agrologutbildning. Under det första året insåg jag att det är ett trevligt och mångsidigt arbete och bestämde mig för att satsa fullt ut, berättar Perälä.

Ett villkor för att få startstöd är att man har tillräckliga kunskaper, vilket också inbegriper företagarutbildning.
– För de nya generationerna är det inte bara att bruka jorden, utan det är full företagsverksamhet. Ekonomin ska vara under kontroll och verksamheten ska också ge vinst. Man måste vara beredd på att ändra kurs. Vi funderade med studiekamraterna att vi inte kan kalla oss producenter som gör arbetet för att produktion är så roligt. Jordbruket är ett företag och vi är företagare.

Naskali gård har goda förutsättningar för att byta ägare. Maskinerna är i skick och det finns bra med åker och skog, men det blir säkert aktuellt att skaffa mer. Perttus mamma Maaria har arbete utanför gården, men pappa Jouko kommer att fortsätta jobba på gården och hjälpa Perttu efter ägarbytet i februari.
– Vi kompletterar varandra bra, pappa är realistisk och erfaren. Jag får i stället fundera på hur vi kan utveckla gården.

Perälä arbetar också utanför gården med att sälja teknologi för boskapsskötsel. På basis av förra sommarens erfarenheter tror han att det går att kombinera yrkena.
– Det går inte längre att leva enbart på jordbruket, då det också finns lån att betala.

Gödseln måste köpas vid rätt tidpunkt, för priserna varierar beroende på årstid och det behövs också tekniskt kunnande samt biologin bör vara bekant. Speciellt växelbruket är viktigt. Utmaningen i Laihela är att här finns väldigt få boskapsgårdar så att man skulle kunna odla vall. Det finns inte köpintresse. Att bara odla säd är inte bra för markstrukturen.

Man odlar enzymmaltkorn för livsmedelsbruk på gården och det levereras till Laihela Malt (Laihian Mallas), som finns i närheten. På grund av överproduktion är veteodling inte speciellt intressant och efterfrågan på havre speglar sig inte i priset. Råg, proteingrödor och raps är de växter som intresserar. Även samarbete mellan gårdarna intresserar, först på inköpssidan sedan i försäljningen. Målsättningen är att man till att börja tillsammans med bekanta jordbrukare funderar över till exempel samköp av gödsel och utsäde. Då kan en be om offerter och man får ner priset med större volymer.När det gäller hela Finland ser Perälä hoppfullt på jordbrukets framtid:
– Inom 20–30 år kommer Finlands betydelse som matproducent att öka. T.ex. i de jordbruksdominerade områdena i Egypten och Centralamerika börjar marken vara kruttorr på grund av klimatförändringen och jordarna är utarmade. Tyngdpunkten för odling flyttar då norrut.

Peräläs hobby på fritiden är att röra sig i naturen, springa och fiska. Längs riksvägen, men i skydd av den egna gården, kan man snabbt ta sig ut i naturen. Utanför stugkökets fönster rinner Laihela ån och i gårdsträdens holkar häckar knipor och på åstranden kan man se uttrar.
– Egentligen gör det inget att det ibland blir 12 timmars dagar, fast jag inte är någon arbetsnarkoman. Arbetet är så behagligt och det är trevligt att få mycket gjort.